together as one against all others

Det är lite finurligt vissa saker. Hur saker och ting kan förändras så där bara. Vissa saker blir man ju aldrig klok på. Vissa har visst tendens att påbörja något nytt utan att avsluta det gamla. Alltså, ett riktigt avslut. Vissa ska göra det så himla lätt för sig själva. Fegt, jävligt fegt. Jag börjar ju inte läsa ett nytt kapitel utan att ha läst ut det gamla. Eller? Är det så det går till nu för tiden? För att komma till toppen måste man ta sig dit, man råkar liksom inte bara hamna där. En process kallas det. Nej jag är inte arg för att du gått vidare. Inte ledsen heller för den delen. Men hade du vart en fair player så hade du gett mig ett avslut och gjort det lättare för mig. En förklaring. 5 minuter. Mellan fyra ögon och inte mellan sex, och inte mellan två dataskärmar. Ibland kan det vara för mycket begärt tydligen. Nej du, det här var ju inte riktigt din grej och det är lite därför jag tycker synd om dig. Men det visar ju att du var uppenbarligen inte min grej heller.

Kommentarer
Postat av: Linda

Jag vet precis hur du menar. Men vad det verkar på folk verkar det som att du har gått vidare, vad jag har hört i allafall och det känns som det i din blogg också. Du är värd nåt bättre, även om jag inte känner dig så har man ju fått höra av folk hur allt gått till, han är inte värd din energi längre Frida. Så fortsätt vara stark som du är! Du kommer hitta någon ny och bättre snart.

2010-03-15 @ 15:38:12

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0