No return

And he's gone. Det känns som han har varit borta en evighet. Men det har tyvärr bara gått en dag. Och jag räknar redan ned till han kommer hem igen. Då allt kommer bli som vanligt. Usch! Det här är bland det värsta jag varit med om. Det gjorde, och gör, så ont inom mig att jag bara har lust att gräva ned mig någonstans. Det spelar ingen roll vad jag sysslar med, försöker göra allt för att inte tänka på det. Men tankarna är där hela tiden. Åh vad jag har lust att boka en flygresa nu. Jag vill inte vara ensam. För jag känner mig mer ensam än någonsin just nu. Även fast jag vet att jag har stöd från familj och vänner så känns det som en del av mig saknas. Snacka om heartache (jag kommer inte på någon bra definition på svenska). Varför ska man utsätta sig för sånt här? Va fan, helt ärligt. Jag försöker trösta mig själv genom att tänka att det kunde vart ett år. Eller ännu längre. Men vad hjälper det? Inget! Åh vad jag önskar att jag va nära honom igen. Åh vad jag ångrar att jag lyckades bli övertalad. Men aldrig mer! Never! För det här är outhärdligt. Förhoppningsvis känner jag något annat imorgon. Men det vet jag att jag inte kommer, men snart i allafall. Hoppas. För jag saknar dig, Mikael. ♥

/Frida

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0