Pirrigt
Gud! Fredag idag. 1, 2 och 3 dagar kvar till skolan börjar. Det börjar faktiskt bli lite pirrigt. Och jag vet att jag kommer vara så nervös på måndag kväll så jag kommer skita på mig. Men egentligen har jag ju inte att vara nervös över. Eller? Jag vet att jag har stöd från så många. Hela min familj vet att jag kommer klara det, Mikael vet att jag kommer klara det. Men tänk om jag inte gör det, hur skulle jag se ut i deras ögon då, vem skulle jag vara då? Skolan kommer säkert inte vara det största problemet. Det som jag är mest orolig över är att jag inte kommer klara av att vara ifrån mina vänner och min familj nu. Jag, Frida Karlsson, ska flytta från Trollhättan. Visserligen har jag flyttat ut ur och in i denna staden lite hur som haver tillsammans med päronen. Men nu är jag ensam. Trollhättan är liksom min stad. Jag kommer härifrån. Även om jag bott i VBG och i MLD så är ändå Trollhättan staden som jag känner. Samtidigt känner jag att jag har tröttnat på allt här. Jag vet vilka gator som fortfarande inte har asfalterats och är byggda av kullersten, jag vet vilka folk som går till krogen, jag vet vart man tar vägen efter, jag vet att det blir kaos i trafiken när det varit broöppning, jag vet att alla gnäller på allt som de kan gnälla på. Så egentligen, vad är det jag lämnar? Tryggheten? Men kan det inte vara lite spännande också? Att inte veta något - ha allt nytt framför sig. Jag har alltid velat härifrån. Nu får jag äntligen en chans. Nu ska jag äntligen göra det. Men ibland känns det bara fel, skrämmande och helt vansinnigt. Fast innerst inne vet jag att jag gör rätt, och jag tror nog att jag kommer gilla Karlstad - även om Trollhättan ligger mig varmt om hjärtat..
/F
/F
Kommentarer
Postat av: syster..
ang. "Hela min familj vet att jag kommer klara det, Mikael vet att jag kommer klara det. Men tänk om jag inte gör det, hur skulle jag se ut i deras ögon då, vem skulle jag vara då? "
DU KOMMER ALLTID VARA EN STJÄRNA I MINA ÖGON!!!
Trackback