Det närmar sig..

Igår var det exakt en månad kvar till Mikael åker till USA. Det innebär att det är mindre än en månad idag. Nu gäller det att man utnyttjar den tiden som är kvar. Herregud, det låter som någon av oss ska dö eller något. Men vi ses ju faktiskt i december igen. Förhoppningsvis och förmodligen ännu tidigare om jag har möjlighet att åka dit och hälsa på. Sen hoppas jag att jag får antagningsbeskedet imorgon! Kan jag ha sån tur tro? Fast det blir inte så mycket tur om det står att jag ej är antagen. Men som sagt - jag känner mig nästan säker på att jag kommer in, även om jag är liiiiite tveksam. Men varför skulle jag vara det? Skulle jag inte komma in så är ju inte mitt liv kört bara för det, eller hur?

/Frida

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0