Tröttast
Trött Tröttare Tröttast. Hur många gånger fick man inte traggla alla adjektiv i positiv, komparativ och superlativ form i skolan egentligen? Nu förstår jag innebörden och varför, för tröttast är verkligen så som jag känner mig nu. Jag har suttit med böckerna uppslagna sen tolv idag, dock har jag inte varit nergrävd i dem hela tiden, men uppslagna har de varit i allafall och jag börjar bli trött på att plugga nu. Det värsta är att det känns som man pluggar helt i onödan för vad än så kommer tentan ändå gå åt pipsvängen imorgon. Hade det varit på gymnasiet hade det räckt att sitta dagen innan och plugga för att pussla ihop poäng till ett G, kanske till och med ett VG, men tyvärr funkar det inte så på högskolan. Eller förlåt, universitet - för det är ju faktiskt det jag läser på nu. Men jag ger det en chans i allafall, vad har jag att förlora? Det ska bli skönt när det är över i allafall. Men önska mig lycka till! För jag behöver all lycka, tur och tummar hållna man kan få. Kan jag inte lika gärna be om ett mirakel när jag ändå är i gång? För visst finns det mirakel?
/Frida
