Hello you
Vi har väl alla våra perioder som man inte får lust till något. Möjligtvis att ligga kvar i sängen, strunta i att dra upp persinnerna, skita i att svara när telefonen ringer och önskar att man vore en annan person. En bättre människa. En gladare människa. En snyggare människa. En rikare människa. Men jag har många gånger fått inse att det inte är någon idé. Jag kommer aldrig bli någon annan, hur mycket jag än försöker. Hur mycket jag än vrider och vänder. Rumpan är alltid bak ändå. Varför är det så många som har så svårt att vara nöjda med sig själva och sina liv? Visst, man kanske uppskattar det man har och njuter av tillvaron, men hade det inte varit lite bättre med det där lilla extra? Och det där lilla extra varierar ju, beroende på person och situation. Ibland vet jag inte vad jag vill få ut genom att skriva sånt här blask. Men behöver man ha en mening med allt? Ett syfte? Varför? Kan det inte bara vara "Vad och Vem är?" -frågor? Jag mår dåligt och känner mig ensam och ledsen, men vi skiter i varför. För ärligt talat så vet jag inte. Men jag mår bra också. Jag har lite svårt att bestämma mig - även om jag inte kan välja hur jag ska må, tyvärr. Fast jag ler ändå. Lurar andra och mig själv att allt är som det ska. Det blir så mycket enklare då, och någon gång, kanske det blir som det ska tack vare det. Men inte idag.
/Frida
Gumman, du är bäst! Det gäller att ha rätt inställning till livet! Även fast det kan vara svårt ibland, man får vara tacksam för det man har!! Pusssss
