Vi mot världen

Igår när jag gick och la mig drabbades jag av en "saknadattack". Saknaden efter Mikael växer sig bara större och jag känner mer av den nu när jag snart ska åka än vad jag gjort tidigare (bortsett från den första veckan). Jag vill inte vänta längre! Jag vill åka nu! Jag vill krama om och bli kramad, jag vill pussa och bli pussad. Jag vill säga att jag älskar dig och höra det tillbaka, jag vill se dig intill mig när jag somnar och när jag vaknar. Jag vill vara vid din sida och ha dig vid min. För alltid! Det är du och jag, jag och du. Det är vi.    Vi mot världen!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0