Dj Friday

två timmar senare är jag återhämtad från springturen. nu kan jag andas normalt, känner inte längre någon blodsmak, mina ben viker sig inte när jag försöker stå och det känns inte som att hjärtat ska slå sönder skelettet längre. Härligt! riktigt så illa var det väl inte, för då hade jag nog inte ens övervägt tanken att gå ut och springa igen, men nästan. nu är det lite tvmys i soffan innan sängen kallar. och just nu funderar jag på hur mycket pengar jag är värd? mamma skulle kunna sälja mig för tio kameler till en turk (hur mycket kostar en kamel?) och vara nöjd med det. personligen skulle jag säga att jag är ovärderlig, men det är ju bara jag.